helvetes dag .
satt på perinatalavdelningen i åtta timmar SJÄLV igår med misstanke om att jag hade en blodpropp i höger ben.
ännu en gång så fick jag bekräftat hur dålig sjukvården är! finns ingen som helst tillit kvar.
grejen var inte att jag fick vänta åtta timmar utan att de lät mig sitta i fyra timmar och vänta och vänta fast att jag hade tid klockan 11. först när jag gråter för att det gör så ont och kvinnan brevid mig säger ifrån så kommer en läkare. "han hade ju haft så mycket att göra" sa sköterskan. men enligt honom så var detta ett rödprioriterat fall och jag skulle ha vård direkt.
fick vänta och vänta lite till sen gjorde de ultraljud på benet men hittade ingen blodpropp.
läkaren trodde fortfarande att det var en blodpropp och tog in en andra läkare för att få två åsikter på saken. andra läkaren säger samma sak, det är näst intill säkert att det är en blodpropp.
en spruta ska göras iordning med blodförtunnande och jag får veta att jag kommer vara tvungen att sätta en spruta i benet dagligen om det visar sig vara en blodpropp eftersom blodförtunnande i pillerform kan skada barnet.
de tar blodprov och de två läkare som bedömt läget som kritiskt går hem och byter av med en jävla surkärring som tycker att det här är inte så farligt. sköterskan som hört vad de andra läkarna sagt tycker oxå att detta är märkligt att de kan ha så olika syn på saken. men hon säger inte så mycket mer än instämmer med mig när jag berättar om sprutan som är iordninggjord för mig. men det behövs inte tycker nya surkärringen.
första läkaren sa även att jag skulle komma tillbaka för nytt ultraljud på benet efter några dagar för att se om det visade något då. men det behövdes inte heller enligt surkärringen.
han sa även att eftersom jag sitter ner i åtta timmar om dagen på mitt arbete och är svullen när jag kommer hem så fick jag verkligen inte gå och jobba nå mer.
surkärringen skrev ut smärtstillande (som jag sa att jag inte kommer att trycka i mig) och sa till mig att sjukskriva mig i en vecka från jobbet, ligga med benet högt och sen komma tillbaka på torsdag på återkontroll.
alltså två läkare är nästintill säkra på sin sak att det är en blodpropp pga att ALLA symptomer stämmer bara det att det inte syns på ul (vilket det inte alltid gör)
så nu har jag flyttat ut till mamma och pappa tills niclas kommer hem eftersom jag inte kan vara själv hemma och ligger med benet högt. fortfarande lika ont och fortfarande svullen på kvällarna.
nu kollar vi på ett program om folk som dödar hajar för deras fenor... drar upp dem och kapar fenorna när de lever sen kastar dem över bord levande. men då kan de inte simma så de drunknar.
efter narkotikan så är det hajfenor som man tjänar mest pengar på.
1,5 miljoner hajar dör på sex dagar.
sista fristaden för hajar har nu legaliserat hajfensfiske.
vilka sjuka människor. och sen ska man ha respekt för deras kulturer. i helvete heller.
nu är jag glad att jag bidragit till green peace i alla dessa år.
Ohh fy, jag hade blivit skit arg på den där tanten!! Åh! Fy fean, det är konstigt, endel som jobbar på sjukhus lr vårdcentralen ska inte jpobba där, dem bara går runt och tror dem är värda med än någon annan, som man inte kan något alls! Tss!!
Meh, varför skriva om hajfenor! Blev man ju arg av att läsa!! Vi brukade kolla på valfångeri på tvn, då blev man pisstoff att se med!!
Men jag hoppas det inte är någon blodpropp! Och att du slipper ta spruta, hade jag aldrig klarat! Hur känns det att hamnar hemma hos mamma nu då? =)
Kram kram
Usch ja, alla dessa krämpor !! Men snaaart har vi våra små ute och blir förhoppningsvis normala igen :D Kramis på dej
Usch, hoppas du mår bättre nu! :/
Åh, det verkar ju jätteskoj och smart att ha uppföljning med föräldragruppen. Har inte fått nån information om att vi kommer ha det, det enda jag fått höra är den rutinmässiga träffen med sin egen barnmorska efter förlossningen.
Hur mår magen förresten? Nu har vi ju inte såå många veckor kvar... ofattbart men sant!!
Men usch då :/ ja, det där med sjukskrivning och havandeskapspenning har man ju inte alltför mycket tilltro till... helt sjukt att resonera att "graviditet inte är någon sjukdom", det finns ju verkligen vissa med komplikationer och svåra smärtor :/
Själv mår jag dock väldigt bra, har knappt känt några sammandragningar eller nåt alls. Undrar ibland om det är nåt fel på mig haha. Man vill ju känna att "något är på G" ;) Men lillen växer och frodas antar jag, magen står såå högt nu :P
har också börjat få så de känns som skavsår nu på magen! så nu vet jag hur du kände innan usch obehagligt!!hoppas allt bra med dig och bebisen! :) kram på er.
